1 Jag arma barn, som litet har erfarit,
Som än till strids ej många gånger varit,
Mig hjälpe Gud att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2 Min skatt är stor, ack ja, jag lyklig varit
Att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
Från synd och dom och qval, ja dödens gap;
Jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3 Min skatt är stor – ack, faseligt det vore,
Om jag min dyra skatt en gång förfore;
Om jag en gång i köttet lyktade
Och aldrig fick det goda landet se!

4 Ty hjälp mig, Gud, ej tanklöst genomlefva
Min enda pröfvotid och mig inväfva
I något af dem ondes många nät!
Ack, led mig du, led du hvart enda fjät!