1 Jag nu den pärlan funnit har,
Som är min själs begär.
Du frågar: Hvad? Hör då mitt svar:
Min Frälsare det är.

2 Upp därföre min själ och sjung,
Besjung din Frälsare!
Han, din profet, din präst och kung,
Åt honom hyllning ge!

3 Han lärer mig sin sannings bud,
Sitt ord i Andens kraft,
Han medlar mellan mig och Gud,
Han herskar med all makt.

4 Han alla herrars Herre är,
Och alla kungars kung.
Hans ok är ljufligt, agan kär,
Hans börda är ej tung.

5 Fast fattig i mig själf och svag,
Fast syndig, kall och död,
Dock uti honom hafver jag
Båd; hälsa, lif och bröd.

6 Se, han är min rättfärdighet,
Min frid, min sällhetshöjd.
Ja, han är all min salighet,
Min krona och min fröjd;

7 Min rikedom, min starkhets Gud,
Min sköld, min fasta borg,
Om dagen skugga, natten ljus,
Min glädje i all sorg.

8 Han är min bror, min bäste vän,
Min Herre och min Gud;
Och jag? Jag är ock hans igen,
Hans dyrt förvärfda brud.